Medberoende

I En röst åt erfarenhetsexpertisen -projektets blogg berättar Milla om sina tankar och erfarenheter av medberoende. Milla föreläser på erfarenhetsveckans onsdag. Onsdagens tema är beroendets skepnader. Projektet anordnar erfarenhetsveckan i samarbete med Yrkeshögkolan Novia och VAMK. Föreläsningsveckan 25.-28.10 kl. 12-16 består av fyra föreläsningshelheter och ordnas via Zoom. Du hittar mer information och anmälningslänkar här.

 

Den ena kontrollerar, den andra går efter sina egna impulser.

 

Den ena bär för mycket ansvar medan den andra borde lära sig att även ta ansvar för sig själv.

Den ena delar med sig av all sin oro medan den andra lyssnar.

 

Har du svårt att säga nej? Känns det svårt att sätta gränser? Vill du gärna ta hand om andra? Har du svårt att släppa kontrollen?

 

Som medberoende kan jag inte stå stadigt själv, utan jag har ett sjukligt behov av att leva genom andra. Bekräftelsen av andra är så viktig att jag sätter undan mina egna behov, känslor och tankar.

 

Hur är det att leva med tiotal trådar i händerna? Hur tungt är det att ha koll på varenda tråd, veta exakt vad som händer med var och en? Hur är det att leva med kontroll över både sitt och andras liv? Vad kan man göra då ingenting räcker fast man tvångsmässigt försöker göra sitt bästa för att hålla någon annan nykter.

Bakom de flesta medberoenden ligger ett eller flera barndomstrauman till grunden för problematiken. Symptomen av medberoende kan komma fram redan som barn, eller först senare i vuxenlivet. (Högström 2018). Mina första symptom kom fram redan under lågstadiet. Jag försökte vara duktig och hjälpa till där hemma med matlagning och städning, jag var rädd för att mina föräldrar skulle bli besvikna på mig. Jag var rädd för att orsaka mer oro i familjen. Jag observerade min omgivning och försökte hålla alla glada. Jag var rädd för att bli avvisad.

 

Medberoende innebär ofta att man gör personliga uppoffringar för att möta andras behov. (Mindler.) Medberoende är en sjukdom eller ett sjukdomstillstånd, det för mycket tid, energi och livskraft. Eller så var det åtminstone för mig, livet blev mycket lättare då man förstod vad medberoende innebär. En person som är medberoende kan ha en väldigt negativ självbild, känna sig tom om man inte har någon att sköta om och man värderar andras tankar och känslor högre än sina egna. (Mindler & Ljung & Sjöberg.)

 

Första steget för mig var att förstå och acceptera mitt eget beteende. Jag förstod inte att mitt beteende var onormalt, utan det tog länge att förstå att allting handlar om medberoende.

 

Medberoendet var för mig ett inlärt beteende från barndomen. Symptomen blev bara värre då jag växte upp. Jag började kontrollera allt som var möjligt att kontrollera. Mina bröder skulle vara nyktra om min kontroll skulle ha räckt till. Jag ordnade mina kläder så att jag kunde fly på några sekunder om det behövdes, jag kunde inte kasta bort någonting, jag fick gå i duschen bara när jag förtjänade det efter hård träning och till slut började jag även kontrollera vad jag fick äta. Jag hade dåligt självförtroende, jag hade otroligt svårt att lita på någon, jag hade tvångstankar och svårt att komma prata om mina känslor. Jag lyssnade på andras sorg och försökte mitt bästa för att hjälpa till utan att berätta om min egen sorg.

Jag fick mest hjälp genom terapin. Där lärde jag mig säga nej. Jag lärde mig sätta egna gränser och hålla fast i dom. Jag lärde mig att ta avstånd. Jag lärde mig att jag inte behöver ta emot skit som jag inte förtjänar. Jag lärde mig att drömma, jag lärde mig jobba så att drömmarna skulle bli sanna.

 

Som hjälp hade jag också en stödgrupp med andra människor som lider av medberoende. Jag fick se och höra andras synvinklar. När en person från stödgruppen säger rakt ut att något inte är okej, nu beter du dig som en medberoende öppnar det ögonen. Jag läste också många böcker om medberoende och gjorde mycket självgranskning. Så småningom lärde jag mig nya saker om medberoende, mitt eget beteende och varifrån det kommer. Idag lär jag mig fortfarande nya saker om medberoende, men nu känner bättre igen när mitt beteende börjar likna medberoende.

Jag är Michaela ”Milla” Lampinen, 25-årig kvinna från Syd-Österbotten. Jag bloggar som erfarenhetsexpert, som utexaminerats från ÄK:s utbildning på våren 2021. Jag har länge drömt om erfarenhetsexpertis. Jag vill bryta tabun, förmedla hopp och skapa diskussion! Jag vill ge professionella yrkesutövare sån information, som man inte får från skolböcker. Jag blev utexaminerad som sjukskötare 2020. Jag upplever att dessa två områden kompletterar varandra. Jag upplever att det helvete jag genomgått gör mig bättre inom mitt yrke. I framtiden önskar jag att social- och hälsovårdsbranschen skulle använda sig mer av erfarenhetsexpertisen för att utveckla tjänster. Jag är Michaela Lampinen, 25 år. Sjukskötare och erfarenhetsexpert.

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.